Kofi Annans fredplan för Syrien är ett spel för gallerierna

Enligt uppgift ska Kofi Annan och Syriens president Bashar Al Assad vara överens om en ny fredsplan för att stoppa våldet och få slut på konflikten.

Enligt AFP

" Samtalen med al-Assad var ”konstruktiva och uppriktiga”, sade Kofi Annan till journalister på ett hotell i Damaskus efter mötet. Syriska utrikesdepartementets talesman Jihad Makdissi var av samma åsikt, han beskrev mötet som "konstruktivt och bra". FN-sändebudet Kofi Annan sa sig ha kommit överens med Syriens president Bashar al-Assad om ett ”tillvägagångssätt” för att få slut på konflikten.
−Vi diskuterade behovet av att få stopp på våldet och sätt som det kan göras på. Vi kom överens om ett sätt att ta oss an det, som jag kommer att förmedla vidare till den väpnade oppositionen, sade Annan till journalister i Damaskus"

Konflikten i Syrien kan inte lösas diplomatiskt eller politiskt eftersom västmakterna redan beslutat vad den enda acceptabla utgången är: Att Assads regim upplöser sig själv och överlämnar makten till rebellerna under Natos ledning, det är ingenting som Syrien kan acceptera och kommer därför att fortsätta striden till den sista blodsdroppen.

Anledningen till att diplomatin inte fungerar är att medan USA och EU pratar om att få slut på våldet så beväpnar och finansierar man sitt fotfolk inne i Syrien utan avbrott för att störta regimen. Hur kan några fredsavtal fungera under sådana omständigheter på en bilateral basis? Det grundläggande felet hos FN:s ”fredsförhandlingar” är att man vägrar att erkänna denna verklighet: Att världens stormakter backar och beväpnar rebeller i ett proxykrig. Det är helt löjligt att tro att Kofi Annan kan uppnå något annat än ett spel för gallerierna.

USAs krig mot Syrien och jihadisterna

Mer än hundra länder som står under amerikansk hegemoni har röstat till stöd för Syriens regimskifte terrorister och röstat för tuffare åtgärder av FN mot Bashar Al-Assad. I ett möte i Paris som hölls av det kriminella och terrorsponsrade regimskifte alliansen ”Friends of Syria”krävde USA att kapitel 7 i FN:s stadgar ska åberopas som tillåter en militär intervention i Syrien.

Syriens rebeller som står under NATO-befäl har hittills förkastat alla fredsavtal och gjort gällande att våldet kommer att fortsätta tills regimen störtas. Dock har skildringen av konflikten i Syrien vart så ensidig att det verkar som att rebellerna kommer undan med allt. medierna i USA och Europa har bara fokuserat på vad opålitliga och politiskt vinklade källor anklagat Assad-regimen för. De terrorhandlingar, krigsbrott och förbrytelser som rebellerna har gjort sig skyldiga till utelämnas helt av propagandaskäl. En helt svartvit bild presenterats där Assad skuldbeläggs för precis allt som händer. Det första offret i ett krig är alltid sanningen och det händer om och om igen.

Men som vi redan vet är en konflikt sällan svart och vitt och aldrig simpel, det finns två sidor av varje händelse. Skevheten med vilken konflikten skildras visar på att medieetablissemanget drivs av sin egen agenda, en västerländsk agenda och en sionistisk agenda och det är samma agenda som från förstas början väglett upphovsmakaren till denna genomskinliga militärkupp.

Skildringen av kriget i Syrien påminner i stora drag om hur balkankriget skildras under 1990-talet. Innan Nato började bomba Serbien så fokuserade media på krigsbrott som begicks av Serberna, men tystade ner helt krigsbrotten som begicks mot Serberna. Det finns tre likheter som bör nämnas

1)      Internationell lag har helt åsidosatts och Syrien suveränitet har inte respekterats. Från början har Hillary Clinton och USA och EU sagt vad som måste i Syrien. Vad den enda godtagbara lösningen är: vad syrierna vill och kan komma överens om har varit oviktigt. Västmakterna tänker sponsra terrorn och politiskt och ekonomiskt krossa Syrien tills man får som man vill och tills man installerat sin egen marionettregering. Dessutom har man ljugit att det handlar om ett inbördeskrig och ett folkligt uppror medan Syrien från första början varit i Krig mot USA och dess legosoldater som är skara jihadister som strider med vapen, finansiering, underrättelse och ledning från NATO i Turkiet.Varför inte lägga sanktioner mot USA så att man slutar sponsrar terror  Syrien? Är det inte ett krigsbrott?

2)      Internationella institutioner har från början utsatts för amerikansk manipulation och

Förvrängts; Säkerhetsrådet, FN:s kommittéer för mänskliga rättigheter har agerat som propaganda nätverk mot Syrien.

3)      En komplex samhällssystem med etniska, religiösa och sekteristiska motsättningar har

Utnyttjats av västmakterna för att söndra och härska och skapa våldsamma konfrontationer mellan olika fraktioner. Dock har man på förhand kommit på ett koncept och sedan förvrängs och klistrat alla fakta för att stödja detta koncept: Assad är en blodig diktator som mördar sin egen befolkning för att behålla makten.

För västmakterna vars händer är blodiga av denna intervention handlar det inte om att rädda den syriska befolkningen, störta en diktator eller införa demokrati. Det handlar bara om en enda sak: Total seger för den sida man stöttar, och den fullständigt förintelsen av sidan man vill störta som i fallet med Kaddafi.

Under förevändningen att man bekämpar terrorism, främjar demokrati och annat nonsens slutar det alltid med att USA sponsrar och stödjer jihadistisk terrorism: Afghanistan 80-talet, Balkan 90-talet, Libyen och Syrien 2010-talet. 

Det är intressant att se hur Washington allierat sig med samma jihadistiska "Al Qaida ”terrorister” som man så ivrigt bekämpat i mer än ett årtionde i ”kriget mot terrorismen”. Samma hemska monster som man påstår är på väg att förstöra den västerländska civilisationen och omvandla det till ett gigantiskt kalifat.

 Det här låter inte klokt och är inte speciellt logiskt. Varför skulle USA stödja samma politiska och ideologiska rörelse som den ligger i krig med och som dödat och lemlästat amerikanska soldater i Irak och Afghanistan? Svaret är enklare än man tror: USA:s utrikespolitik domineras av ett sionistisktiskt perspektiv. När det ligger i Israels intresse så är jihadistiskt terroism rumsren och kan stödjas, och när det inte inte ligger i Israels intresse är även moderat islam något som kan liknas vid nazismen och är ett hot mot hela västvärlden och botemedlet är att tvångsdeportera miljoner muslimser ur Europa ( a la Geert Wilders).

I händelse av en post-Assad Syrien dominerad av fundamentalistiska sunniter infiltrerade av wahhabister och Salafi-jihadister, kommer en verklighet uppstå som kommer att få Afghanistan efter 1980-talets antisovjetiska jihad som se ut som ett födelsekalas.

Dock ska vi komma ihåg att målet med att störta Assad-regimen handlar inte om Syrien eller demokrati, det handlar att ta det första steget i att militärt krossa Iran och äntligen uppnå fullspektrum dominans (amerikansk och sionistisk hegemoni) i hela mellanöstern. Denna intervention har från första början handlat om Iran och inte Syrien, Syrien är bara ett steg mot denna större mål.

Regimskifte möte om Syrien i Paris

Den nykoloniala västerländska regimskifte gruppen "Syriens vänner" har planerat för ett nytt möte idag på fredagen där bland annat Carl Bildt ska delta. Målet är att planera för att eskalera våldet, terrorismen och använda det som en ursäkt för en NATO insats Syrien. Målet är även att försöka förvränga förra veckans överenskommelse i Geneve om hur "konflikten" i Syrien ska lösas.

För att lösa konflikten och våldet i Syrien eller någon annanstans krävs det att man först har en verklighetstrogen bild av förloppet. Det som händer i Syrien är inte ett folkligt uppror, det är inte ett inbördeskrig. Regimen i Syrien utkämpar inte ett krig mot den egna befolkningen utan mot en koalition av västerländska makter vars ENDA syfte är att störta den syriska statsmakten för att förbereda regionen för ett anfall mot Iran och säkra regionen för Israel.

Detta är alltså ännu ett sionistiskt krig som västmakterna utkämpar. Den enda skillnaden mot exempelvis Irak kriget som även den sjösattes med lögner och osanna påståenden är att man nu bytt interventionsmodel och tillämpar "Den lybiska modellen" istället för en direkt markinvation. Den "lybiska modellen" är en hybrid mellan traditionella färgrevolutioner och en direkt militärt anfall som i Irak.

Grovt går interventions modellen ut på att först finansiera och organsera en inhemsk "opposition" som i stor skala organiserar olagliga demonstrationer och våldsamma gatuupplopp, myndigheternas svar på detta används sedan som "bevis" på regimens brutalitet. Landet fördöms och utsätts för ett diplomatiskt krig av de makterna bakom interventionen, samtidigt som "oppositionen" utökar sitt kampanj mot myndigheterna, snart är oppositionen beväpnad och utkämpar ett väpnad krig mot statsmakten. (Egentligen är den beväpnade oppositionen operativt underställd sina utländska sponsorer och det handlar om ett proxy-krig). Allt våld som sker landet skylls automatiskt av de globala medierna på regimen som "slakten av civila" och detta banar vägen för ett anfall av landet av utländska makter.

Enligt Ben Rhodes på USA:s Nationella Säkerhetsråd (Foreign Policy 11-08-24) är metod som använts för regimskifte i Libyen  (Den Lybiska modellen) effektivare än de stora truppinvasioner som använts vid invasionerna av Afghanistan och Irak: ”Libyernas marsch mot Tripoli inte bara legitimerade vårt ingripande utan stärkte också intrycket att det nu inte handlade om utländsk ockupation.”

Såldes är konflikten först och främst ett krig mellan Pentagon och  Syrien Samma stund som USA och dess Europeiska upphör med fientligheterna mot Syrien så upphör konflikten. USA är problemet i  Syrien och inte på något sätt lösningen. Att USA inte hat "stövlar på marken" i Syrien är inte relevant. Kriget utkämpar med amerikansk finansiering, dioplomatisk kapital, underrättelse och propaganda.

Det som man kom fram till under förra veckans stormaktsmöte I Geneve om ett "samligsregering" som skulle inkludera både Assads regering och den så kallade "oppositionen" har inte en chans att fungera. Den opposition som officiellt godkänns av västmakterna ( Det syriska nationella rådet) står under västmakternas ledning och saknar legitimitet och stöd bland Syrierna, detsamma kan sägas om den "fria syriska armen" som är ett inofficiellt NATO-förband som  består av jihadister och al qaida medlemmar som utkämpar den västerländska interventionens krig.

Frågan är: Vilken skyldighet har Syrien att lämna över makt till grupper som tydligt står under utländska makters kontroll och ledningen. Samma makter som i över 1.5 år genom ombud fört ett krig mot Syrien och orsakat mer än 15 000 dödsfall, drivit  hundratuseltals Syrien till flykt, krossat landets ekonomi och slagit sönder dess infrastruktur?

Det kan bli så att den syriska staten till sist faller. Syrien är ett fattigt u-land som inte kan stå emot världsetablissemangets anfall på egen hand. Dock är ändå en seger vunnen i och med att interventionen enligt "den lybiska modellen" totalt misslyckats. Västmakterna har misslyckats med att störta Syrien genom ett diplomatiskt krig och genom att statssponsrad terrorism inne i landet.

 Vill västmakterna störta Syrien får dem göra det själva och med egna stridskrafter.

Interventionen i Syrien bara början på nykolonisering av mellanöstern

Konflikten i Syrien kallas nu sedan ett tag officiellt för ett inbördeskrig. Denna definition stämmer dock föga, det är inget "inbördeskrig" då grupperna och organisationerna som krigar för att störta den syriska staten inte agerar på egen hand och med egna medel. Detta är ett krig mellan Iran, Syrien och Ryssland åt ena sidan och Västmakterna, Israel och deras satellitstater i regionen (Turkiet, Saudi Arabien, Qatar) åt andra sidan.

 Detta är i allra högsta en internationell konflikt som organiserats och planeras från Washington DC och Pentagon. Det är en utländsk kupp och en folkrättsvidrig intervention som genomförs av en liten klick som anser sig ha rätten att avsätta och tillsätta statsmakter i främmande länger

Vetskapen om detta är ett viktigt konstaterande som medierna ständigt förvrider men ändå en liten tröst för det syriska folket som betalar det ultimate priset av att de västerländska stormakterna anser sig ha rätten att bestämma landets öde. 

Detta krig kommer att sluta med vinnare och förlorare, frågan är bara vilka de blir?

För att svara på den frågan måste vi först slå fast på några punkter

1)      Västmakterna bakom denna intervention har från första början drivit för ett inbördeskrig för att störta Assads regim och ersätta den med en marionettregering som i Libyen. Allt detta för att isolera Iran, angripa Iran och genomföra ett regimskifte även där.

2)      Assads regim har ett utbrett folkligt stöd till skillnad från vad medierna rapporterar. Syrierna inser helt enkelt att interventionen inte kommer att sluta i deras fördel. Hade Assad varit den hatade tyrann man påstår så hade hans regim fallit för länge sen.

3)      Även den ”officiella” oppositionen har ett utbrett stöd, detta stöd kommer från de utländska makterna bakom interventionen.

4)      Detta är ett inbördeskrig men med internationella dimensioner som direkt kommer att påverka utgången.

5)      Striden kommer att bli utdragen och den syriska statsmakten kommer att kämpa till det bittra slutet.

De stora förlorarna är självklart det syriska folket, de sista som betyder något i denna konflikt är det syriska folket, detta är ett storpolitiskt maktspel som handlar om nyimperialism, sionism och amerikansk hegemoni över en geopolitisk viktigt område.

Det sker en nykoloniseing av mellanöstern som är en geopolitiskt och geostrategisk viktigt region på grund av dess oljetillgångar. Det syriska folket är ingenting annat än brickor i den geopolitiska brädan.

Detta är ett nykolonialt projekt.

FN driver för militär intervention i Syrien

Stormaktklubben FN som står under västmakternas ledning är ytterliggare ett verktyg för den västerländska nykoloniala interventionen. FN ljuger och falcifierar påståenden om brott mot mänskligheten för att rättfärdiga "humanitära krig" vars enda funktion är att främja den amerikanska nykonservativa (sionistiska) agendan. Detta strider mot FN:S stadgar som betonar respekt för länder att själva sköta sin inre angelägenheter och skyddar varje lands rätt till suveränitet. En militär intervention är enligt konventionen endast legitim när ett land hotar internationellt fred och säkerhet, någonting som inte sker i Syrien.

De länder som hotar den internationella säkerheten är istället de länder som från början varit drivkrafterna bakom denna intervention: USA, Frankrike, Storbrittanien och Israel, dessa länder utgör huvudet av den interventionsdrake som försöker att sluka upp Syrien. Ett fritt och oberoende FN som inte stod under stormakternas kontroll istället anta resolutioner mot dessa länder.

I tisdags kom en ny "rapport" som slog fast att "syriska barn torteras i häkten och används som mänskliga sköldar". Regeringstrupper och underrättelsetjänsten pekades ut som de ansvariga. Vi har vittnesuppgifter om att barn torteras i syriska häkten och att barn används som mänskliga sköldar på stridsfordon för att de inte ska angripas, säger Radhika Coomaraswamy i en intervju med den Qatar baserade propaganda nätverket al-Jazeera, som lagts ut på FN:s hemsida. Vad säger ju det här att Al Jazeeras propagandamaterial läggs ut på FN:s hemsida? Att FN är politiskt vinklad, bygger på partiska och obekräftade uppgifter som kommer från oppositionsgrupper som står under västmakternas ledning och deras enda syfta är att legitimera  den blodiga interventionen som västmakterna driver i Syrien.

En titt i bakspegeln och i fallet Libyen visar att en stor majoritet av de påståenden om brott mot mänskligheten som legitimerade NATO interventionen var falska. Al Jazeeras fåståenden att Kaddafis  dödat 10 000 libyer var helt flaskt.

 FN-chefen Ban Ki-Moon uttrycker oro för en "farlig intensifiering" av konflikten i staden al-Haffa, och USA flaggar samtidigt för att man är i färd att planera en propaganda massaker där, efter framgångarna med
propaganda massakrerna i Houla och al-Qubair. FN beskriver samtidigt läget i Syrien som inbördeskrig efter den massiva ökningen av våldet.

Sverige Kurd ny ledare för Syriens nationella råd

Uppsalabon och Kurden Abdulbaset Sieda utgås i helgen till ny ledare för Syriens opposition SNC

Uppsalabon och Kurden Abdulbaset Sieda utgås i helgen till ny ledare för Syriens opposition SNC. Vem som utsåg honom och hurt det gick till är för mig helt okänd. Abdulbaset Sieda sägs vara 55-år och doktor i filosofi med examen från universitetet i Damaskus. För tillfället ska han befinna sig i Istanbul för att delta det pågående mötet med SNC (Syriska nationella rådet)

Syriska nationella rådet är en brokig skara oppositionsgrupper som alla står under västmakternas ledning och stödjer den västerländska interventionen. Rådet saknar folklig förankring och kopplingar till gräsrotsaktivister  på marken, men kopplingarna till upphovsmännen bakom denna blodiga och olagliga intervention är desto starkare. Rådets är tänkt att fungera som en marionettregering och ska ta över efter Assad när de militära Nato operationerna är avslutade. Grupper och individer som inte stödjer den västerländska interventionen och föredrar stegvisa reformer framför bomber har exkluderats.

Abdulbaset Sieda säger till TT: ”Vi har ännu inte krävt en militär insats, men regimen måste förstå att vi kan komma att använda det om man tycker sig kunna fortsätta med massakrerna.” 

Vad Sieda inte säger är sanningen: Det är styrkor som står under NATOS ledning som ligger bakom alla påstådda massakrer och syftet är just att legitimera en militär insats och sätta press på Ryssland för att kunna inleda de militära operation. Dessutom har SNC redan krävt intervention och stöttat den olagliga militära kupp som Den fria syriska armen försöker genomföra. SNC har också uppmuntrat till mer våld.

USA har erkänt rådet som en ”legitim representant för Syrierna som söker en demokratisk transition som USA är tillägnad att hjälpa genomföras”. I praktiken innebär det att man utnämnt rådet till Syriens enda legitima statsmakt. Detta "råd" har naturligtvis samma funktion som Libyens nationella råd hade och Iraks nationella råd hade innan Irak invasionen, alltså att ta över makten efter att USA & Nato med våld störtat landets lagliga regering.

Samtidigt har den nykonservativa politikern och före detta president kandidaten John Mccain  krävt att USA ska öppet beväpna Natostyrkan ”den fria syriska armen”, trots att det redan sker med Saudi Arabien och Qatar som mellanhand. Den fria syriska armen är i praktiken en Natostyrka som består av jihadister, Al-Qaida medlemmar och avhoppade syriska militärer. Deras stab är NATOS huvudkontor i Turkiets gränsprovins med Syrien. Detta är skamlöst nykolonialism.

Nu har även israel formellt ställt sig bakom interventionen och kräver att Assad regimen avlägsnas genom en militär insats, och utan Israels direkta inblandning.Även den här gången ska USA och NATO göras Israels smutsjobb.

Hittills hade Israel spelat ett dubbelspel genom att låtsats att interventionen inte är för deras skull.
Bland har Israeliska politiker hävdat att det bästa kanske vore att låta regimen sitta kvar i och med att man enklare kunde handskas med "den djävul som man kände" än en ny Israelfientlig regim som kunde vara värre. Dock är ingenting längre från sanningen och västmakterna har redan utnämnt Syriens nästa statsmakt som är proisraelisk och anti-Iran

Det är uppenbart att de västerländska länder som från början drivit fram denna intervention: USA, Frankrike och Storbritannien redan fattat ett strategiskt beslut: Assads regim måste störtas med alla möjliga medel. 

Detta för att göra det enklare att angipa och neutralisa Iran och möblera om hela mellanösterns politiska ansikte (säkra regionen för Israel).

Om Assads regim skulle överleva skulle det innebära en enormt geopolitiskt förlust för dessa länder. Men att gå in med marktrupper verkar ändå inte troligt, ett nytt Irak är ingenting man enkelt säljer den krigströtta allmänheten.

Högerextremism utbredd i Israel

Israel har länge marknadsförts av de kontrollerade globala medierna som ”den enda demokratin i mellanöstern” den enda plats där kvinnor är jämställda, där olika minoriteter skydda och bejakas i enlighet med demokratiska normer och ideal. Dock slår en blick på hur verkligheten ser ut snabbt sönder denna fasad. Etnisk intolerans. Etnisk förföljelse och en högerextrem syn på pluralism är lika utbredd i Israel som den värsta öststaten i Europa. 

Som vi ska de så har Israel ett problem med att respektera afrikanska flyktingars människors grundläggande mänskliga rättigheter. Israel struntar fullständigt i sina internationella åtaganden enligt 1951 års flyktingskonvention genom att vägra flyktingar en asylprövning. Sedan Israel grundades har färre än 200 människor beviljats asyl och flyktingsstatus.

I Israel finns cirka  60000  flyktingar och asylsökande från södra Sudan och Eriteria som saknar officiel status, har inga rättigheter och lever i ett rättslöshet och limbo. De flesta bor i Tel-Aviv:s fattiga södra kvarter.

De Israeliska medierna och det politiska etablissemanget kallar ofta flyktingana för "infiltratörer" och hetsar mot dem genom att peka ut de "som det främsta hotet mot det judiska hemlandet". Denna hot ska elimineras bland annat genom att bygga en mur mot Egypten samt att bygga världens största fängelse, och eventuellt deportera alla flyktingar inom landet.

I maj kastades molotovcocktails in flyktingars  bostäder, affärslokaler och ett dagis. Händelsen ledde inte några dödsfall men de israeliska myndigheternas ovilja att agera och lagföra attentatsmännen inspirerade en våg av protester som leder till ett pogrom den 23 maj där folksamlingar skanderade ”Afrikaner ut” och ”Israel åt det judiska folket”, under upploppet skadades många människor bland annat en kvinna som fick en flaska krossad mot huvudet.  På mötet som ledde till upploppen talade även flera knessetmedlemmar

Israeliska myndighetspersoner och politiker vägrarde att fördöma de rasistiska upploppen och kommenterade dagen efter genom att uppmana förrövarna att vara ”tålmodiga” när staten ska implementera sin plan för att fängsla och utvisa flyktingarna. Benjamin Netanyahu kommenterade genom att säga ”problemet med infiltratörerna måste lösas och vi tänker lösa det”

Knessetledamoten Miri Regev sade i maj sa att de afrikanska flyktingar i Israel var som "cancer i nationens kropp", ”Sudaneserna är en cancer i vår kropp, vi ska göra allt som står i vår makt för att repatriera dem till deras ursprungsländer”.

Hur utbredd är denna nyfasicstiska synsätt I Israel?När Israeli Democracy Institute (IDI) ställde frågan i en attitydundersökning visar det sig att Regev har stöd i landet. 52 procent av de svarande säger att de instämmer i Miri Regevs beskrivning av de afrikanska invandrarna. Dessutom säger mer än en tredjedel att de har förståelse för att invånarna i södra Tel Aviv går till attack och använder våld mot afrikanska invandrare, uppger Times of Israel.

En klar majoritet säger sig också störas av att utländska arbetare från Ghana, Nigeria, Sudan, Eritrea och Palestina medan det finns en högre tolerans mot personer från till exempel Sydamerika, Östeuropa och Thailand.

Samtidigt går Israels inrikesminister Eli Yishai, som häromdagen sa att Israel "tillhör den vite mannen", ut och konstaterar att deporteringen av afrikanska invandrare är ett nationell uppdrag som ska tas på största allvar.


Mellanösterns enda demokrati? Verkar inte så i mina ögon.