Den nykoloniala västerländska regimskifte gruppen "Syriens vänner" har planerat för ett nytt möte idag på fredagen där bland annat Carl Bildt ska delta. Målet är att planera för att eskalera våldet, terrorismen och använda det som en ursäkt för en NATO insats Syrien. Målet är även att försöka förvränga förra veckans överenskommelse i Geneve om hur "konflikten" i Syrien ska lösas.
För att lösa konflikten och våldet i Syrien eller någon annanstans krävs det att man först har en verklighetstrogen bild av förloppet. Det som händer i Syrien är inte ett folkligt uppror, det är inte ett inbördeskrig. Regimen i Syrien utkämpar inte ett krig mot den egna befolkningen utan mot en koalition av västerländska makter vars ENDA syfte är att störta den syriska statsmakten för att förbereda regionen för ett anfall mot Iran och säkra regionen för Israel.
Detta är alltså ännu ett sionistiskt krig som västmakterna utkämpar. Den enda skillnaden mot exempelvis Irak kriget som även den sjösattes med lögner och osanna påståenden är att man nu bytt interventionsmodel och tillämpar "Den lybiska modellen" istället för en direkt markinvation. Den "lybiska modellen" är en hybrid mellan traditionella färgrevolutioner och en direkt militärt anfall som i Irak.
Grovt går interventions modellen ut på att först finansiera och organsera en inhemsk "opposition" som i stor skala organiserar olagliga demonstrationer och våldsamma gatuupplopp, myndigheternas svar på detta används sedan som "bevis" på regimens brutalitet. Landet fördöms och utsätts för ett diplomatiskt krig av de makterna bakom interventionen, samtidigt som "oppositionen" utökar sitt kampanj mot myndigheterna, snart är oppositionen beväpnad och utkämpar ett väpnad krig mot statsmakten. (Egentligen är den beväpnade oppositionen operativt underställd sina utländska sponsorer och det handlar om ett proxy-krig). Allt våld som sker landet skylls automatiskt av de globala medierna på regimen som "slakten av civila" och detta banar vägen för ett anfall av landet av utländska makter.
Enligt Ben Rhodes på USA:s Nationella Säkerhetsråd (Foreign Policy 11-08-24) är metod som använts för regimskifte i Libyen (Den Lybiska modellen) effektivare än de stora truppinvasioner som använts vid invasionerna av Afghanistan och Irak: ”Libyernas marsch mot Tripoli inte bara legitimerade vårt ingripande utan stärkte också intrycket att det nu inte handlade om utländsk ockupation.”
Såldes är konflikten först och främst ett krig mellan Pentagon och Syrien Samma stund som USA och dess Europeiska upphör med fientligheterna mot Syrien så upphör konflikten. USA är problemet i Syrien och inte på något sätt lösningen. Att USA inte hat "stövlar på marken" i Syrien är inte relevant. Kriget utkämpar med amerikansk finansiering, dioplomatisk kapital, underrättelse och propaganda.
Det som man kom fram till under förra veckans stormaktsmöte I Geneve om ett "samligsregering" som skulle inkludera både Assads regering och den så kallade "oppositionen" har inte en chans att fungera. Den opposition som officiellt godkänns av västmakterna ( Det syriska nationella rådet) står under västmakternas ledning och saknar legitimitet och stöd bland Syrierna, detsamma kan sägas om den "fria syriska armen" som är ett inofficiellt NATO-förband som består av jihadister och al qaida medlemmar som utkämpar den västerländska interventionens krig.
Frågan är: Vilken skyldighet har Syrien att lämna över makt till grupper som tydligt står under utländska makters kontroll och ledningen. Samma makter som i över 1.5 år genom ombud fört ett krig mot Syrien och orsakat mer än 15 000 dödsfall, drivit hundratuseltals Syrien till flykt, krossat landets ekonomi och slagit sönder dess infrastruktur?
Det kan bli så att den syriska staten till sist faller. Syrien är ett fattigt u-land som inte kan stå emot världsetablissemangets anfall på egen hand. Dock är ändå en seger vunnen i och med att interventionen enligt "den lybiska modellen" totalt misslyckats. Västmakterna har misslyckats med att störta Syrien genom ett diplomatiskt krig och genom att statssponsrad terrorism inne i landet.
Vill västmakterna störta Syrien får dem göra det själva och med egna stridskrafter.
För att lösa konflikten och våldet i Syrien eller någon annanstans krävs det att man först har en verklighetstrogen bild av förloppet. Det som händer i Syrien är inte ett folkligt uppror, det är inte ett inbördeskrig. Regimen i Syrien utkämpar inte ett krig mot den egna befolkningen utan mot en koalition av västerländska makter vars ENDA syfte är att störta den syriska statsmakten för att förbereda regionen för ett anfall mot Iran och säkra regionen för Israel.
Detta är alltså ännu ett sionistiskt krig som västmakterna utkämpar. Den enda skillnaden mot exempelvis Irak kriget som även den sjösattes med lögner och osanna påståenden är att man nu bytt interventionsmodel och tillämpar "Den lybiska modellen" istället för en direkt markinvation. Den "lybiska modellen" är en hybrid mellan traditionella färgrevolutioner och en direkt militärt anfall som i Irak.
Grovt går interventions modellen ut på att först finansiera och organsera en inhemsk "opposition" som i stor skala organiserar olagliga demonstrationer och våldsamma gatuupplopp, myndigheternas svar på detta används sedan som "bevis" på regimens brutalitet. Landet fördöms och utsätts för ett diplomatiskt krig av de makterna bakom interventionen, samtidigt som "oppositionen" utökar sitt kampanj mot myndigheterna, snart är oppositionen beväpnad och utkämpar ett väpnad krig mot statsmakten. (Egentligen är den beväpnade oppositionen operativt underställd sina utländska sponsorer och det handlar om ett proxy-krig). Allt våld som sker landet skylls automatiskt av de globala medierna på regimen som "slakten av civila" och detta banar vägen för ett anfall av landet av utländska makter.
Enligt Ben Rhodes på USA:s Nationella Säkerhetsråd (Foreign Policy 11-08-24) är metod som använts för regimskifte i Libyen (Den Lybiska modellen) effektivare än de stora truppinvasioner som använts vid invasionerna av Afghanistan och Irak: ”Libyernas marsch mot Tripoli inte bara legitimerade vårt ingripande utan stärkte också intrycket att det nu inte handlade om utländsk ockupation.”
Såldes är konflikten först och främst ett krig mellan Pentagon och Syrien Samma stund som USA och dess Europeiska upphör med fientligheterna mot Syrien så upphör konflikten. USA är problemet i Syrien och inte på något sätt lösningen. Att USA inte hat "stövlar på marken" i Syrien är inte relevant. Kriget utkämpar med amerikansk finansiering, dioplomatisk kapital, underrättelse och propaganda.
Det som man kom fram till under förra veckans stormaktsmöte I Geneve om ett "samligsregering" som skulle inkludera både Assads regering och den så kallade "oppositionen" har inte en chans att fungera. Den opposition som officiellt godkänns av västmakterna ( Det syriska nationella rådet) står under västmakternas ledning och saknar legitimitet och stöd bland Syrierna, detsamma kan sägas om den "fria syriska armen" som är ett inofficiellt NATO-förband som består av jihadister och al qaida medlemmar som utkämpar den västerländska interventionens krig.
Frågan är: Vilken skyldighet har Syrien att lämna över makt till grupper som tydligt står under utländska makters kontroll och ledningen. Samma makter som i över 1.5 år genom ombud fört ett krig mot Syrien och orsakat mer än 15 000 dödsfall, drivit hundratuseltals Syrien till flykt, krossat landets ekonomi och slagit sönder dess infrastruktur?
Det kan bli så att den syriska staten till sist faller. Syrien är ett fattigt u-land som inte kan stå emot världsetablissemangets anfall på egen hand. Dock är ändå en seger vunnen i och med att interventionen enligt "den lybiska modellen" totalt misslyckats. Västmakterna har misslyckats med att störta Syrien genom ett diplomatiskt krig och genom att statssponsrad terrorism inne i landet.
Vill västmakterna störta Syrien får dem göra det själva och med egna stridskrafter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar