Hårda striderna pågår i Allepo

Trots att syriska styrkor rensat Damakus från Natos legosoldater fortsätter striden om Syrien

De sista veckornas terroroffensiv som NATO (Nato namn; Operation Damascus Volcano) genomförde i Syrien beskrevs bland annat som "slaget om Damaskus" av de mediala etablissemangen och lyftes upp som ett "bevis" på att Assads regim när som helst kommer  att kollapsa. "Detta är början på slutet för regimen" sade många medier. Bland annat hittade jag följade citat hos några störra svenska Sajter:

"Nedräkningen har börjat för Assadregimen. Mitt under ett hårdbevakat möte med ministrar och säkerhetschefer skakades regimens innersta krets av ett bombattentat. Främst bland de dödade var Bashar al-Assads svåger och försvarsministern. Bomben, som måste ha varit ett insiderjobb, har djup psykologisk sprängverkan" - SvD

"Nu finns inga säkerhetsgarantier kvar för president Bashar al-Assad" och "När de som leder de militära operationerna mot rebellerna kan dödas i ett attentat, då kan vad som helst hända i Damaskus" - DN

 "De disparata grupperna i oppositionen vet nu på riktigt att Assadregimens dagar är räknade. Gårdagens attentat kommer med all säkerhet att leda till fler avhopp från de reguljära styrkorna." - Aftonbladet

"Syriens regim driver sin aggressiva motoffensiv vidare mot Aleppo och utanför stadens grindar har al-Assad samlat sin här. I norr, där armén dragit sig tillbaka, hissas samtidigt kurdisk flagg." - DN

Den här formen av journalism utgör i sig krigspropaganda, det är den mest klassiska av alla propaganda former om kallas "bandvagnen" här gör man anspråk på en "oundviklig seger" och försöker övertyga målgruppen att ansluta sig till ens sida och göra det "som alla andra gör".  Lämna regimens sida och anslut dig till intervention eftersom regimens fall är oundvikligt och hårda repressalier väntar den som inte stödjer "oppositionen" i "rätt " tid. 

Dock konstaterade jag att det snarare rörde sig om ett styrkedemonstration från NATOS sida vars enda syfte slå ut regimens stridsmoral snarare än att ta kontrollen över huvudstaden och militäret krossa regimen. Det var en så kallad "Hit and Run" attack som är hörnstenen i assymetrisk krigsföring.

Striderna rasar ännu i Syriens näst största stad Aleppo

Vad som hänt den senaste veckan är att de syriska styrkorna stampat ut så gott som allt synligt väpnat motstånd i Damaskus börjat marschera mot Aleppo som är Syriens näst största stad. Specialstyrkorna placerades på onsdagen och torsdagen ut i utkanten av staden och mer trupper har anlänt för att delta i en större motoffensiv på fredag eller lördag, säger en källa nära säkerhetstjänsten till nyhetsbyrån AFP.  Alltså var regimen aldrig nära en militär kollaps som medieetablissemanget gärna försökte utmåla det som.

Vad innebär då denna utveckling? Har interventionen misslyckats i Syrien? Kommer Assad att kunna återställa lag och ordning och krossa västmakternas militära intervention? Nej!
Den militära interventionsmodell som västmakterna använder mot Syrien bygger på utnötning, det handlar alltså om politisk, ekonomisk och militär utnötning. Det handlar om att belasta de syriska styrkorna till bristningsgränsen och samtidigt helt urholka de politiska och ekonomiska resurser som möjliggör för Assads regering att behålla makten.

Striderna mellan syriska styrkor och NATO:S Fria syriska armen byter ständigt plats men fortsätter.

Den militära kampanjen bör ses som en katt-och-råtta-lek; Så fort syriska styrkor tillfälligt knäckt NATOS styrkor i ett område dyker dem upp igen i ett annat område. Strategin bygger på att västmakterna har mycket större ekonomisk styrka än Assads regim och kan rekrytera, utbilda, beväpna och skicka in jihadister i ett snabbare takt än Syriska styrkor kan neutralisera dem.

Att situationen i Syrien inte handlat om en revolution, ett uppror eller ens ett inbördeskrig är det ingen diskution om. Syrien befinner sig de facto i krig med USA och västmakterna som har valt att föra krig mot syrien via ombud och genom legosoldaterna i den fria syriska armen som är allt annat än fria, men ändå en del av en mäktig militär styrka, nämligen NATO. Ett bättre namn för den fria syriska armen vore: Natos Jihad arme, eftersom soldaterna utgörs av inhyrda jihadister medan all ledning, organisering, planering , finansiering och alla vapen kommer från NATO. Det är mäktigt starkt av Syrierna att helt på egen hand i 17 månader värja sig mot ett krig som påtvingats dem av västmakterna för Israels räkning.


Att det som USA som och västmakterna gör i Syrien handlar om statssponsrad terrorism är det heller ingen tvekan om. Jag var den första som påpekade det och fördömde etablissemangens media för att ha förtigit detta faktum, jag har även varit helt förbluffad över hur de övriga stormakterna varit tyst om det och hållt inne med kritiken trots att det legat i deras intresse att koppla samman "den väpnade oppositionen" i Syrien med NATO, USA och västmakternas regimskifte allians "Syriens vänner". Till min stora glädje valde Ryssland äntligen att göra ett uttalande .  Genom att påstå att USA sponsrar och möjliggör terrorism i Syrien för att uppnå sina egna politiska mål.

 Detta sägs inte direkt med antyds genom att Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov säger att "Moskva inte förstår varför västerländerna inte vill fördöma det terrordåd som den 18 juli inträffade i Damaskus", Ryssland anklagar också USA för att försök styra upp terrorism tills man får som man vill i FN:s säkerhetsråd och det är helt riktigt. Dock tyder alla tecken på att USA har övergivit alla förhoppningar om att kunna smuggla ett nytt NATO krig enligt mallen "Den libyska modellen" förbi FN:s säkerhetsråd.

Under de 17 månader som den västliga militära interventionen pågått har Syrien ödelagts

 Även om USA misslyckats med att smuggla igenom sin smutsiga krig förbi FN:S säkerhetsråd ska interventionen ändå fortsätta och Syrien ska krossas till varje pris. USA har förannonserat att man tänker öka sin statssponsrade terrorism i Syrien och satsa allt större resurser på att bygga upp sin proxyarme i den Fria Syriska armen samtidigt som den politiska och ekonomiska basen för Assads regering ska nötas bort genom hårda ekonomiska och politiska sanktioner. Bland annar har Turkiet och Irak beordrats att stänga gränsövergången till Syrien för att "svälta landet" till underkastelse.