Den sista veckans terror offensiv som NATO (Nato namn; Operation Damascus Volcano) genomförde i Syrien beskriver bland annat som "slaget om Damaskus" av den mediala etablissemanget och ett bevis på ett Assads regim är när som helst nära ett kollaps och början på slutet för regimen. Bland annat finns följande citat att läsa på svenska mediesajter:
"Nedräkningen har börjat för Assadregimen. Mitt under ett hårdbevakat möte med ministrar och säkerhetschefer skakades regimens innersta krets av ett bombattentat. Främst bland de dödade var Bashar al-Assads svåger och försvarsministern. Bomben, som måste ha varit ett insiderjobb, har djup psykologisk sprängverkan"
"Nu finns inga säkerhetsgarantier kvar för president Bashar al-Assad" och "När de som leder de militära operationerna mot rebellerna kan dödas i ett attentat, då kan vad som helst hända i Damaskus"
"De disparata grupperna i oppositionen vet nu på riktigt att Assadregimens dagar är räknade. Gårdagens attentat kommer med all säkerhet att leda till fler avhopp från de reguljära styrkorna."
Den här formen av journalism utgör i sig krigspropaganda, det är den mest klassiska av alla propaganda teman om kallas "bandvagnen" här gör man anspråk på en"oundviklig seger" och försöker övertyga målgruppen att ansluta sig till ens sida och göra det "som alla andra gör". Lämna regimens sida och anslut dig till intervention eftersom regimens fall är oundvikligt och hårda repressalier väntar den som inte stödjer "oppositionen" i "rätt " tid. Därför drar jag slutsatsen att etablissemangets medier från första början stöttat denna blodiga och illegala statskupp och även dem har syriernas blod på sina händer.
Att det här rör sig om terrorism är det ingen diskussion om. Att mörda statsmän och tjänstemän samt civila för att uppnå politiska mål och påverka den politiska utveckligen åt något håll är själva definitionen på terrorism. Det som gör det legitim och kosher är att det är terrorism som västmakterna sanktionera och stödjer, sett ur ett nykolonialt perspektiv så har makt alltid rätt. Västmakterna har all rätt till värden att mörda u-länders statsmän, politiska ledare och kasta hela länder och folkgrupper i ruinens brant när det ligger i deras intresse att göra så. Någon reell internationell rätt eller lagstifning existerar inte och de organisationer ( exempelvis ICC) som påstår sig företräda den internationella rätten representerar i själva verket västmakternas globala intressen. Detta är en viktig iaktagelse i sig.
Vilken hemsk tid vi lever vi kan jag notera, vi är i princip tillbaka till den koloniala tiden där den enda lagen var styrka och den starke hade rätt att göra vad som helst för att uppnå sina politiska och ekonomiska mål.
Etablissemangets medier är alltid upptagna att tala om Assad regimens påstådda "brott" mot sin egen befolkningen medan allt Assad gjort sig skyldig till har varit att försvara sitt land mot en utländsk militär aggression som genomförts med hjälp av jihadistiska legosoldater och en liten skara opportunistiska landsförrädare.
Den störra storyn som missats är dock det brott USA gjort sig skyldig till i Syrien och de EU länder som följt med äventyret. Detta brott kan onekligen klassifiseras som, BROTT MOT FREDEN och BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN.
Brott mot freden definieras i internationell lag som att "planera, föreberedam intitiera" och föra aggressionskrig som strider mot internationell rätt, internationella föredrag och överenskommelser, eller att delta i en plan eller konspiration för att åstadkomma något av det sagda. Definitionen av detta brott uppkom först vid Nuremberg rättegångarna och inkluderades senare I FN:s stadgar. Jag föreslår att USA och de tre EU länder som är mest ansvariga för denna konspiration prövas mot denna lag då deras aggression mot Syrien klockrent utgör ett brott mot freden.
Brott mot mänskligheten definieras på följande sätt enligt "The Tome Statutue Explanatory Memorandum"
Brott mot mänskligheten är särskilt motbjudande brott genom att de utgör ett allvarligt angrepp på den mänskliga värdigheten eller som ett allvarligt förnedring eller en försämring av en eller flera människor. De är inte isolerade eller sporadiska händelser, men är en del av antingen en regering politik (även om förövarna inte behöver identifiera sig med denna policy) eller av ett brett praxis grymheter tolereras eller tolererat av en regering eller en de facto myndighet. Men mord, utrotning, tortyr, våldtäkt, politiska, ras eller religiös förföljelse och andra omänskliga handlingar nå tröskeln för brott mot mänskligheten endast om de ingår i en omfattande eller systematisk praxis.
Och det är det inte just vad USA; EU och deras allierade gjort sig skyldiga i Syrien? Ett allvarligt angrepp på Syriernas mänskliga värdighet och en allvarlig försämring av livsvillkoren kollektivt för alla syrier som en del av en systematisk regering politik? Har inte mord, våldtäkter, politiska och religiösa förföljelser varit en del av denna kampanj?
Tyvärr har vi en verkligheten där internationell lag liksom allt annat bara är ett anna vapen för västmakterna och den globala etablissemanget. FN, ICC och de organisationer som har till uppgift att överse brott mot mänskligheten står under amerikansk och i förlängningen sionistisk ledning och reagerar bara när västmakternas intressen står på spel
Nu på Månad går slaget om Damaskus in på den nionde dagen, enligt uppgifter ska cirka 5000 tungt beväpnade legosoldater från NATO:S sida deltagit i operationerna som främst ska ses som en "hit and run" operation vars syfte inte är att ta kontroll över territorium utan att tillfoga motparten så stora förluster som möjligt innan man drar sig tillbaka. I det här fallet verkar det främsta målet ha varit en psykologisk seger och att genom en styrkedemonstration visa hur svag regimen egentligen är: Se här, Assads regim kan inte ens kontrollera sin egen huvudstad. Det verkar dock som den "Seger" som etablissemangets medier hoppades på kommer att utebli och offensiven håller på att slås tillbaka av syrierna med tunga förluster för NATOS jihadsoldater.
Samtidigt försökte västmakterna i FN:s säkerhetsråd åter få med Ryssland och Kina på en resolution som leder till hårdare sanktioner mot Assadregimen utan resultat. Det jag inte förstår är varför alla sanktioner är riktade mot Assad, Det finns ju två krigsförande parter. Varför riktar ingen sanktion någon påtryckning mot rebellerna och de utländska makter som förser dem med pengar, vapen, underrättelser och ledning? Varför kan inte Ryssland och Kina i sin tur inte lägger i en resolution om hårda sanktioner mot USA, Storbrittanien och Frankrinke? Dessa länder är ju också per definition ansvariga för våldet i Syrien. Troligtvis mycket mer än Assad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar