Västmakternas MÖRDARMASKIN i Damaskus

 Jag vill kommentera lite krig den sista veckans utveckling i Syrien där NATO äntligen beslutat sig för att bomba Damaskus och börja döda höga ledare inom den syriska regimen, ingen genom bomber från flygplan som med Kaddafi och söner utan genom självmordsbombare. Detta kan ses som en signal till Ryssland och Kina samt en styrkedemonstration från västmakternas sida: Regimen i Damaskus är svag och kan inte ens upprätthålla kontrollen över sin egen huvudstad, det är ju bara en tidsfråga innan regimen faller vare sig ni vill det eller inte.

Syriens försvarsminister general Daoud Rahja mördades av NATO genom en självmordsbombing.

 

Bland annat dödades syriens försvarsminister, general Daoud Rahja, och president Bashar al-Assads svåger, Assef Shawkat, dödades vid en självmordsattack mot nationella säkerhetstjänstens högkvarteret i Damaskus i onsdags. Sofistikationen genom vilket attacken genomfördes innebär att planerarna bakom denna attack inte kan vara någon annan än NATO, CIA och andra västliga underrättelseorganisationer. Västliga mediers falska påstående att "Al Qaida" eller jihadistiska gruppen "Liwa al-Islam" som ska vara en del av den fria syriska armen ligger bakom är nonsens. Attacken lik hela den blodiga interventionen planerades och genomfördes av NATO och USA. Ytterst är det dessa två grupper som bör det politiska och militära ansvaret för blodbadet i Syrien.

Enligt etablissemangets medier så innebär attacken att den fria syriska armen är mycket nära att ta kontrollen och regimen är mycket nära att falla.Den fria syriska armen är NATOS proxytrupper i Syrien, deras vapen, finansiering, underrättelse och ledning kommer ifrån NATOS högkvarter i Turkiet. Samtidigt har etablissemangets medier gjort allt för att sprida lögnen om att det är en "oberoende inhemsk väpnad opposition" som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter mot Assads regim. Verkligheten är att den "fria syriska armen" är allt annat än "fri" och att den kämpar för den diktatur som västmaktern vill se komma till makten, i huvudsakligen den syriska nationella rådet, som är en frontorganisation  av opportunistiska exilsyrier som alla lyder under västmakternas ledning, i huvudsakligen regimskiftegrupppen "Syriens vänner" där även Sverige ingår.

Samtidigt har intenvisa strider rasat i hela Damaskus där NATOS fotfolk i den fria syriska armen genomfört en storskalig offensiv mot bland annat viktiga

 regeringsbyggnader som hittils kostat ungefär 1000 människor livet där de flesta dödsoffer varit syriska säkerhetsstyrkor. De sionistiska medierna har hyllat attacken som ett "enormt bakslag" för Assads regim och ett tecken att klockan klämtat för regimen. Uppgifter har också framkommit att Bashar al-Assad flytt till  kuststaden Latakia, och att han nu är villig att överlämna makten och stiga ner från sin post, men att det nu är alltför sent. Interventionen har nått "oåterkalliga militära dimentioner" och Assad kommer att släpas ut ur sitt håla som Kaddafi.

Uppgifter kommer även om att NATOS proxytrupper tagit kontroller över en en rad gränsposteringar mot Turkiet och Irak, bland annat den viktigaste gränsposteringar mot Turkiet Bab al-Hawa. Den fria syriska armen uppges även ha kontroll över samtliga gränsposteringar mot Irak på torsdagen. Det sade Iraks vice inrikesminister Adnan al-Assadi till AFP. Han berättade att irakiska gränssoldater vid Sijar sett rebellerna gripa en överstelöjtnant och sedan hugga av denne armar och ben. Sedan avrättade de 22 syriska soldater inför de irakiska soldaternas ögon, sade Assadi. Inga oberoende källor kunde bekräfta avrättningarna.

Detta blodbad firas och hyllas av etablissemangets medier som säger att "Det nu bara är en tidsfråga" innan regimen faller. "Så länge regimen sitter kvar fortsätter våldet, säger Magnus Norell, mellanösternexpert till Aftonbladet" Alltså kommer NATOS krig mot Syrien fortsätta tills regimen faller.

Slutsats:

Vi har en västerländsk proxykrig där västmakterna är villiga att genom sina terrorombud utplåna hela den syriska befolkningen för att störta regimen i Damaskus. Precis som nazisterna under andra världskriget var villiga att utrota hela befolknigar för att uppnå sina raskoloniala erövringsmål.