Israel har länge marknadsförts av de kontrollerade globala
medierna som ”den enda demokratin i mellanöstern” den enda plats där kvinnor är
jämställda, där olika minoriteter skydda och bejakas i enlighet med
demokratiska normer och ideal. Dock slår en blick på hur verkligheten ser ut
snabbt sönder denna fasad. Etnisk intolerans. Etnisk förföljelse och en
högerextrem syn på pluralism är lika utbredd i Israel som den värsta
öststaten i Europa.
Som vi ska de så har Israel ett problem med att respektera afrikanska flyktingars människors grundläggande mänskliga rättigheter. Israel struntar fullständigt i sina internationella åtaganden enligt 1951 års
flyktingskonvention genom att vägra flyktingar en asylprövning. Sedan Israel
grundades har färre än 200 människor beviljats asyl och flyktingsstatus.
I Israel finns cirka 60000 flyktingar och asylsökande från södra Sudan och Eriteria som saknar officiel status, har inga rättigheter och lever i ett rättslöshet och limbo. De flesta bor i Tel-Aviv:s fattiga södra kvarter.
De Israeliska medierna och det politiska etablissemanget kallar ofta flyktingana för "infiltratörer" och hetsar mot dem genom att peka ut de "som det främsta hotet mot det judiska hemlandet". Denna hot ska elimineras bland annat genom att bygga en mur mot Egypten samt att bygga världens största fängelse, och eventuellt deportera alla flyktingar inom landet.
I maj kastades molotovcocktails in flyktingars bostäder, affärslokaler och ett dagis. Händelsen ledde inte några dödsfall men de
israeliska myndigheternas ovilja att agera och lagföra attentatsmännen inspirerade en våg av protester som leder till ett pogrom den 23 maj där folksamlingar
skanderade ”Afrikaner ut” och ”Israel åt det judiska folket”,
under upploppet skadades många människor bland annat en kvinna som fick en
flaska krossad mot huvudet. På mötet som
ledde till upploppen talade även flera knessetmedlemmar
Israeliska myndighetspersoner och politiker vägrarde att fördöma de rasistiska
upploppen och kommenterade dagen efter genom att uppmana förrövarna att vara
”tålmodiga” när staten ska implementera sin plan för att fängsla och utvisa
flyktingarna. Benjamin Netanyahu
kommenterade genom att säga ”problemet med infiltratörerna måste lösas och vi
tänker lösa det”
Hur utbredd är denna nyfasicstiska synsätt I Israel?När Israeli Democracy Institute (IDI) ställde frågan i en attitydundersökning visar det sig att Regev har stöd i landet. 52 procent av de svarande säger att de instämmer i Miri Regevs beskrivning av de afrikanska invandrarna. Dessutom säger mer än en tredjedel att de har förståelse för att invånarna i södra Tel Aviv går till attack och använder våld mot afrikanska invandrare, uppger Times of Israel.
En klar majoritet säger sig också störas av att utländska arbetare från Ghana, Nigeria, Sudan, Eritrea och Palestina medan det finns en högre tolerans mot personer från till exempel Sydamerika, Östeuropa och Thailand.
Samtidigt går Israels inrikesminister Eli Yishai, som häromdagen sa att Israel "tillhör den vite mannen", ut och konstaterar att deporteringen av afrikanska invandrare är ett nationell uppdrag som ska tas på största allvar.
Mellanösterns enda demokrati? Verkar inte så i mina ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar