Under ett besök i Danmark bekräftade USA:s utrikeminister och den radikala sionisten Hillary Clinten Nato planerna för att bomba Syrian och uppnå regimskifte genom en direkt militär intervention (enligt mallen "den Libyska modellen" som jag tidigare berättat om).
Sionisten Hillary Clinton anklagade också Ryssland för att ha bidragit till inbördeskriget i Syrien men har lägligt glömt bort hur hennes egen regimskifte grupp (friends of Syrian) investerad mer än 100 million dollar till löner för den fria syriska armen samt beväpnat rebellerna upp till tänderna med vapenleveranser från Jordanien, Libanon, Turkiet och Irak samt Qatar. Hon glömmer också hur de amerikanska satellitstaterna i persiska viken Saudi Arabien och Qatar officiellt sagt sig beväpna rebellerna som för ett väpnat krig i Syrien sedan minst tre månader tillbaka.
Allt det här är fullständigt oviktigt, varför? Därför att det inte handlar om att stoppa våldet och rädda civila utan att störta Assad-regimen och vinna en strategisk seger över Iran. USA och de västerländska skurkstaterna i gruppen "friends of Syria" har en nykolonial syn på syrierna och skiter fullständigt i deras rätt till liv och säkerhet. Mänskliga rättigheter är bara ett retoriskt instrument.
Den libyska modellen handlar kort och gott om att organisera, finansiera, beväpna och koordinera ett väpnat opposition i landet, denna opposition skapar sedan politisk instabilitet och kaos genom att föra ett väpnat krig mot regeringen.. Denna interna kaos används sedan av NATO som ursäkt för att med militära medel genomföra ett regimskifte, under täckmanteln "att man räddar en befolkning som dagligen slaktas av regimens mördarmaskin."
Demonisering av fienden och åberopande av humanitära motiv för krig har en lång historia. Att tyskarna gjorde tvål av lik och högg händerna av spädbarn var dagens sanning i brittisk press under första världskriget. Och 1935 framställdes det som att det var för att befria abessinierna ur slaveri som Mussolini annekterade Etiopien.
Ett annat beryktat exempel är från Kuwaitkriget 1990. Dottern till Kuwaits FN-ambassadör vittnade som anonym sjuksköterska inför ett kongressutskott om hur irakiska soldater dragit ut prematura spädbarn ur kuvöserna på ett sjukhus. Uppgifterna spreds först av Amnesty och sedan av PR-byrån Hill & Knowlton. De gick ut i internationella media men var en iscensatt bluff. Det så kallade vittnet hade inte ens befunnit sig i Kuwait utan på en skola i Washington. Propagandatricket bidrog till det psykologiska klimat som möjliggjorde att sätta igång de planerade bombningarna av Iraks civila infrastruktur.
Medias rapportering om Syrien utgör en utveckling av användandet av humanitära motiv för att rättfärdiga krig. Att detta koncept förutsätter effektiv kontroll av informationsflödet är underförstått. Detta har manifesterats genom en våg av krigspropaganda mot Syrien förmedlad av vad som kallas internationella nyhetsmedia. Att initiera och underblåsa inbördeskrig som underbygger krav på ”humanitär intervention” är nu supermaktens prioriterade metod för att genomdriva sina intressen.
Utifrån detta uttalande kan vi dra flera slutsatser:
1) Den så kallade Houla massakern var en svart operation, en psykologisk operation som troligtvis utfördes av den fria syriska armen eller någon undergrupp till den efter order från CIA eller annan västerländsk underrättelse. Syftet var att fullständigt politiskt avlegitimera Assad och vinna politiskt stöd för den planerade militära attacken. Detta bekräftas ytterliggare av att många medlemmar ur den västerländska regimskifte gruppen "friends of democratic Syria" kort därefter stängde Syriens Ambassader och utvisade deras ambassadörer.
2) Troligtvis planeras nya svarta operationer och under de närmsta dagarna och veckorna kommer vi via massmedia att bombarderas med fler falska påståenden om slakt och massaker som utfördes av Assads regim.
3) Det är nu helt säkert att Syrien bombas, frågan är inte om det kommer att ske utan när det kommer att ske. Min Gissning är att Syrien kommer att bombas inom de närmsta veckorna, detta oavsett vad den syriska regimen gör eller inte gör. Planen är troligtvis att först skapas "ett humanitärt kooridor" som har till uppgift att fungera som en strategisk bas för den fria syriska armen och som platå från vilken mer och mer av Syrien "befrias" med hjälp av NATO bomber. Det är även underförstått att bara NATO:s flygplan och stridsvagnar har rätt att vistas i denna "humanitära kooridor"
4) Oroligheterna i Syrien har från första början handlat om en utländsk intervention och konspiration för att avlägsna Assad-regimen och byta ut denne med en marionett regering som står till västerländskt och i förlängningen Israeliskt förfogande. Det finns två dokument som bekräftar den tesen, ritning för den här interventionen författades av den nykonservativa (läs sionistiska) tankesmedjan "the Saban centre" 2009 i USA. Den har varit det vägledande planen för de västerländska politiken och medierna. Det första dokumentet heter "Which path to persia " och senare uppdaterades den specifikt för Syrien. Detta dokument kallat "Towards a post-Assad Syria".
5) Syrien är egentligen bara ett delmål för den sionistiska planen, huvudmålet är och har ALLTID varit Iran. Att ta ner Assad-regimen i Syrien är bara ett steg närmare mot det egentligen geostrategiska målet som är Iran.
Sionisten Hillary Clinton anklagade också Ryssland för att ha bidragit till inbördeskriget i Syrien men har lägligt glömt bort hur hennes egen regimskifte grupp (friends of Syrian) investerad mer än 100 million dollar till löner för den fria syriska armen samt beväpnat rebellerna upp till tänderna med vapenleveranser från Jordanien, Libanon, Turkiet och Irak samt Qatar. Hon glömmer också hur de amerikanska satellitstaterna i persiska viken Saudi Arabien och Qatar officiellt sagt sig beväpna rebellerna som för ett väpnat krig i Syrien sedan minst tre månader tillbaka.
Allt det här är fullständigt oviktigt, varför? Därför att det inte handlar om att stoppa våldet och rädda civila utan att störta Assad-regimen och vinna en strategisk seger över Iran. USA och de västerländska skurkstaterna i gruppen "friends of Syria" har en nykolonial syn på syrierna och skiter fullständigt i deras rätt till liv och säkerhet. Mänskliga rättigheter är bara ett retoriskt instrument.
Den libyska modellen handlar kort och gott om att organisera, finansiera, beväpna och koordinera ett väpnat opposition i landet, denna opposition skapar sedan politisk instabilitet och kaos genom att föra ett väpnat krig mot regeringen.. Denna interna kaos används sedan av NATO som ursäkt för att med militära medel genomföra ett regimskifte, under täckmanteln "att man räddar en befolkning som dagligen slaktas av regimens mördarmaskin."
Demonisering av fienden och åberopande av humanitära motiv för krig har en lång historia. Att tyskarna gjorde tvål av lik och högg händerna av spädbarn var dagens sanning i brittisk press under första världskriget. Och 1935 framställdes det som att det var för att befria abessinierna ur slaveri som Mussolini annekterade Etiopien.
Ett annat beryktat exempel är från Kuwaitkriget 1990. Dottern till Kuwaits FN-ambassadör vittnade som anonym sjuksköterska inför ett kongressutskott om hur irakiska soldater dragit ut prematura spädbarn ur kuvöserna på ett sjukhus. Uppgifterna spreds först av Amnesty och sedan av PR-byrån Hill & Knowlton. De gick ut i internationella media men var en iscensatt bluff. Det så kallade vittnet hade inte ens befunnit sig i Kuwait utan på en skola i Washington. Propagandatricket bidrog till det psykologiska klimat som möjliggjorde att sätta igång de planerade bombningarna av Iraks civila infrastruktur.
Medias rapportering om Syrien utgör en utveckling av användandet av humanitära motiv för att rättfärdiga krig. Att detta koncept förutsätter effektiv kontroll av informationsflödet är underförstått. Detta har manifesterats genom en våg av krigspropaganda mot Syrien förmedlad av vad som kallas internationella nyhetsmedia. Att initiera och underblåsa inbördeskrig som underbygger krav på ”humanitär intervention” är nu supermaktens prioriterade metod för att genomdriva sina intressen.
Utifrån detta uttalande kan vi dra flera slutsatser:
1) Den så kallade Houla massakern var en svart operation, en psykologisk operation som troligtvis utfördes av den fria syriska armen eller någon undergrupp till den efter order från CIA eller annan västerländsk underrättelse. Syftet var att fullständigt politiskt avlegitimera Assad och vinna politiskt stöd för den planerade militära attacken. Detta bekräftas ytterliggare av att många medlemmar ur den västerländska regimskifte gruppen "friends of democratic Syria" kort därefter stängde Syriens Ambassader och utvisade deras ambassadörer.
2) Troligtvis planeras nya svarta operationer och under de närmsta dagarna och veckorna kommer vi via massmedia att bombarderas med fler falska påståenden om slakt och massaker som utfördes av Assads regim.
3) Det är nu helt säkert att Syrien bombas, frågan är inte om det kommer att ske utan när det kommer att ske. Min Gissning är att Syrien kommer att bombas inom de närmsta veckorna, detta oavsett vad den syriska regimen gör eller inte gör. Planen är troligtvis att först skapas "ett humanitärt kooridor" som har till uppgift att fungera som en strategisk bas för den fria syriska armen och som platå från vilken mer och mer av Syrien "befrias" med hjälp av NATO bomber. Det är även underförstått att bara NATO:s flygplan och stridsvagnar har rätt att vistas i denna "humanitära kooridor"
4) Oroligheterna i Syrien har från första början handlat om en utländsk intervention och konspiration för att avlägsna Assad-regimen och byta ut denne med en marionett regering som står till västerländskt och i förlängningen Israeliskt förfogande. Det finns två dokument som bekräftar den tesen, ritning för den här interventionen författades av den nykonservativa (läs sionistiska) tankesmedjan "the Saban centre" 2009 i USA. Den har varit det vägledande planen för de västerländska politiken och medierna. Det första dokumentet heter "Which path to persia " och senare uppdaterades den specifikt för Syrien. Detta dokument kallat "Towards a post-Assad Syria".
5) Syrien är egentligen bara ett delmål för den sionistiska planen, huvudmålet är och har ALLTID varit Iran. Att ta ner Assad-regimen i Syrien är bara ett steg närmare mot det egentligen geostrategiska målet som är Iran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar