Som jag berättade i mitt förra inlägg så befinner sig Syrien i inbördeskrig. Målet för den så kallade "Fria syriska armen" som opererar med amerikanskt stöd från baser i Turkiet och Libanon ska vara att militärt erövra delar av landet för att använda dessa som baser för att sedan etablera en ny 'fri' övergångsregim som sedan ska 'befria' allt fler områden genom militära medel med hjälp från grannländerna och eventuellt NATO. Problemet har varit att den så kallade fria syriska armen verkar sakna den storlek och styrka som krävs för att uppnå detta mål. De behöver utländsk hjälp för att etablera baser inne i Syrien och det är här som Arabförbundet och Turkiet eventuellt kommer in i bilden.
I dag löpte Arabförbundets tidsfrist för Syrien ut som krävde att Bashar al-Assad ensidigt skulle stoppa allt våld i Syrien (som om det låg i hans händer). Det innebär att den syriska regimen nu ska straffas med tuffare sanktioner, om det inkluderar militär intervention eller inte framgår inte. Den syriska oppositionen ska träffa Storbritanniens utrikesminister William Hague på måndag. Utrikesdepartementet uppger att de haft regelbunden kontakt med flera dissidenter i månader och att de nu har för avsikt att trappa upp kontakterna. Syftet sägs vara att etablera en form av kontrollgrupp med uppgiften att tvinga ut Bashar Al-Assad. För att börja med ska detta ske genom en ”diplomatisk offensiv” som ska bana vägen för en eventuell militär intervention.
Enligt Russiatoday finns det planer från Turkiets och Jordaniens sida att ingripa militärt på Syrisk territorium för att etablera 'humanitära frizoner' som i själva verket ska fungera som baser för den nya regimen och dess väpnade styrkor med vapenmakt ska slå sönder Assad-regimen med hjälp av NATO och utländsk intervention.
Syftet är inte och har aldrig varit att sprida demokrati och liberalism i Arabvärlden som västmakterna öppet har proklamerat långt innan upproren startade. Budskapet om demokrati och liberalism är ett generiskt budskap, samma sak sades om Östeuropa 1989 och 22 år senare vet vi hur det har gått med de löftena. Östeuropa har bara omstrukturerats på ett sätt som bättre passar den amerikanska imperialismen och den nyliberala ideologin, inte Östeuropéerna´.
I dag löpte Arabförbundets tidsfrist för Syrien ut som krävde att Bashar al-Assad ensidigt skulle stoppa allt våld i Syrien (som om det låg i hans händer). Det innebär att den syriska regimen nu ska straffas med tuffare sanktioner, om det inkluderar militär intervention eller inte framgår inte. Den syriska oppositionen ska träffa Storbritanniens utrikesminister William Hague på måndag. Utrikesdepartementet uppger att de haft regelbunden kontakt med flera dissidenter i månader och att de nu har för avsikt att trappa upp kontakterna. Syftet sägs vara att etablera en form av kontrollgrupp med uppgiften att tvinga ut Bashar Al-Assad. För att börja med ska detta ske genom en ”diplomatisk offensiv” som ska bana vägen för en eventuell militär intervention.
Enligt Russiatoday finns det planer från Turkiets och Jordaniens sida att ingripa militärt på Syrisk territorium för att etablera 'humanitära frizoner' som i själva verket ska fungera som baser för den nya regimen och dess väpnade styrkor med vapenmakt ska slå sönder Assad-regimen med hjälp av NATO och utländsk intervention.
Målet för västmakternas planerade regimskifte i Syrien är dess geopolitiska allians med Iran och Hizbollah som uppfattas som ett säkerhetshot mot Israel. Regimerna som västmakterna vill se stärka av den så kallade arabiska våren är vänligtsinnade regimer, speciellt Israel. Hela regionen ska möbleras om på ett sätt som stärker Israel. Det är målet som proklamerades av George Bush Senior och det är precis samma princip som styr Obama regimens politik. Det är den geopolitiska kontexten som vi bör se destabiliseringen av Syrien igenom.
Det Syriska inbördeskriget går i en ny fas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar